1500-talet
Sveriges regenter:
1497-1501 Hans
1501-1503 Sten Sture d.ä.
1504-1512 Svante Nilsson Sture
1512-1520 Sten Sture d.y.
1520-1521 Christina II
1523-1560 Gustav I Vasa
1560-1568 Erik XIV
1569-1592 Johan III
1592-1599 Sigismund
1599-1611 Karl IX
Ofredsår:
Major Bernhard Englund har ordet:
Den gamla bondehären som uppsattes enligt förskrifter från
omkring 1280 hade vid Gustav Vasas trontillträde blivit
omodern och var oövad. Frälseryttarna var få, som mest ca
1000 st och undandrog sig ofta sina förpliktelser. Gustav
Vasa värvade därför utländsk trupp, men övergick från 1500-talet
till att värva inhemsk trupp, de sk landsryttarna. Dessa kan sägas
utgöra ursprunget till våra gamla rusthållsregementen.
På Arboga möte 1536 beslöt bl a "att hvilka goda karlar, ädle
eller oädle, som sig själfva rusta ville med en häst, tre, fyra
eller flera och därtill skaffa goda karlar och harnesk med allt
tillbehör skulle årligen bekomma 30 marker och 6 alnar kläde" per
ekipage.
Nu sattes alltså på frivillig väg upp ett rytteri, där en del
innehade egna gårdar. De som inte hade egna gårdar förlades
till Kungsgårdarna, bl a i Västerås, Kungsör, Mariefred och
Segersjö, där de hade fri kost och fri utfodring för hästarna.
Under Erik XIV tid bestodd Upplandsfana, som rekryterades från
Uppland och Södermanland av mellan 200 och 300 ryttare. Under
hertig Carls tid ökades fanan till 700 ryttare, men 1604 var
det endast 120 ryttare.
Chefen för Upplandsfanan var ryttmästare som enligt Erik XIV
order "måtte öva dem (soldaterna) uit slagordning och lära dem
bruka deras vapen. Ingen skall bliva uti tjänst antagen, som
ej hafver sådan häst, harnesk och värja som han ej kan göra
tjänst med".
Fredsövingarna under 1500-talet var så gott som helt överlämnade
till den enskilda företagsamheten.
Gustav Vasa och Erik XIV förskrev dock "att ryttmästarna vid övning
borde tillse, vilka som hade oinridna hästar och vilka som vid
skjutning hade bristfälliga rör (pistoler) så att de inte sköto
fåfängt i vädret eller fel på fienden". Först Carl IX bestämde
1609, "att ryttmästarna minst en gång i månaden skulle samla
ryttrna vid slottet eller gårdarna, för att besiktiga dem och hava
dem ut på marken för att öva dem, så att de skulle veta att skicka
sig mot fienden".
I dessa äldre tider mönstrades rytteriet vid avlöningenstillfällena,
vanligen två gånger per år. Den överblivna tiden vid dessa tillfällen
användes till att öva förbanden. Härigenom fick mönstring och öving
sitt samband. Den äldre rusthållningsinrättningen kan sägas vara
fullt genomförd från 1603.
