Yxtokiga Finnar
-----Original Message-----
From: Joacim Persson
To: Anders Svensson
Date: den 2 mars 2004 18:42
Subject: Yxtokiga finnar
Jag har snöat in på finsk krigshistoria. Det var den där Harry Järv som
ledde mig in på ämnet. Ett annat namn som dyker upp ibland är en viss Lauri
Törni som förefaller ha varit antingen helt galen eller möjligen
inihelvete totalt galen. Han blev så småningom chef för det
frivilligkompani en ung snickare vid namn Mauno Koivisto tillhörde. (han
som blev president långt senare)
Kompaniet, som bestod av ca 150 erfarna "sissi", spred skräck och förödelse
långt in på sovjetiskt territorium. (sissi=ödemarkskrigare)
Jag bläddrade lite i Koivistos memoarer på biblioteket. Hans bild av Törni
var en tystlåten chef som var totalt ointresserad av formell disciplin. För
tystlåten kan man tycka. Ofta fick de andra inte ens veta vad uppdraget
gick ut på och eftersom Törni hade en benägenhet att alltid gå längst fram
förlåg det en viss risk att de skulle bli stående i ödemarken utan
kompanichef och ingen aning om vad de hade för uppdrag. Att han dessutom
hade för vana att springa in vilt skjutande bland ryssarna vid
överfallen gjorde inte situationen mer betryggande. Men hur det gick till
så klarade han sig alltid. Ja, han blev väl sårad några gånger förstås. Det
kan tänkas att han kanske inte hade någon speciell plan att delge truppen
heller: ut och leta efter något att förinta, bara.
Koivisto berättar hur de en gång skulle ut på något uppdrag Törni hade
beslutat om på eget initiativ, trots att bataljonslednignen förbjudit
honom. De körde runt en egen vägbom men blev i alla fall hejdade av vakten
(som undrade vad i h-e de skulle ut åt det hållet att göra). Törni körde
själv lastbilen som Koivisto åkte med och han lade märke till glassplitter
och någon blodfläck i snön när de åkte vidare. Det visade sig att Törni
blivit förbannad för att vakten hade stoppat dem och när han skulle veva
ned rutan för att skälla ut vakten hade han råkat slita bort handtaget. Det
använde han då i stället till att krossa rutan, men skar sig då i handen.
Hur gick uppdraget då? Jovars, sådär. 300 inringade, uppdelade och
utplånade ryssar, utan egna förluster. Försök inte stoppa en yxtokig
finne som vittrat ryssblod.
Detta hände sig 1943--44 under fortsättningskriget. Men tidigare, efter
vinterkrigets slut när det blev en kort tids fred i Finland, hade Törni i
brist på andra möjligheter att dräpa ryssar (hans hemstad Viborg hade
förlorats så han hade ju inget hem att åka till) låtit värva sig till
Waffen-SS. Där blev dock bara kvar i tre månader. Han tröttnade på deras
disciplintjat. Det lär ha varit till båda parters stora lättnad han åkte
hem till Finland igen. Lyckligtvis blev det krig i Finland igen så Törni
fick slakta ryssar hemmavid på det sätt han själv föredrog.
Efter diverse turer under och efter kriget for han till USA 1950 som en av
"Marttinens pojkar" -- finnar som for till USA för att ta värvning.
(Törni m.fl. åkte i fängelse i Finland för att ha gömt vapen m.m. --
Finland var ju på gränsen till sovjetisk satellitstat åren efter kriget.
Vissa förberedde sig för ett nytt krig. Järv var också inblandad i det där
nätverket på något sätt men stack till Sverige, enbent som han var. Törni
hade också varit en vända till i Tyskland för vidareutbildning i
gerillakrig och lite strider i nordtyskland mot sovjetiska trupper innan
han överlämnade sig till amerikanarna vid Tysklands kapitulation.)
Sedan var han och röjde runt lite här och där, bland annat på något
omöjligt ökänt uppdrag i Iran 1962.
Så småningom hamnade Törni, som bytte namn till Larry Thorne när han blev
amerikansk medborgare, i Vietnam för någon skum hemlig militär organisation
(MACV-SOG) där hans helikopter störtade (i Laos) 1965 under ett uppdrag.
Kvarlevorna hittades först 1999. Se t.ex.
http://www.taskforceomegainc.org/t375.html (författaren till den sidan har
nog missförstått Törnis dåförtiden ökända ledarstil: "Under his strict and
demanding leadership". Knappast. Bärsärkagång inför medhavd publik är en
bättre beskrivning om man skall tro de som tjänstgjorde ihop med honom.)
Det lär ha spelats in en film om Törnis bravader med John Wayne i
huvudrollen -- "The green barets" -- baserad på en roman. Koivisto tyckte
inte romanfiguren stämde med verkligheten. Romanfiguren pratade ju.
Den Törni han kände sa aldrig ett skit.
Ett helt annat (men kort) kuriosa: Under vinterkriget använde det finska
kustartilleriet sina stora kanoner som luftvärnspjäser emellanåt.
Visserligen var träffsäkerheten dålig, men å andra sidan hade granaterna
god verkansradie och inte minst psykologisk verkan. Bombplanen flydde när
de såg de enorma luftbrisaderna. Ett svenskt frivilligartilleri testade
samma sak med en 10,5cm haub. i Tammerfors. De lyckades vid första testet
få en snygg brisad strax vid vingen på ett ryskt plan. Ren tur. Det
vinglade till men man vet inte om det störtade. Sedan kom det aldrig några
ryska plan till Tammerfors igen det kriget. De måste ha trott att det rört
sig om ett nytt hemligt vapen, den fruktansvärda
prickskyttejätteluftvärnskanonen i Tammerfors som aldrig missar.
NASA grunnar på att hyra in sig i Karlsborg av alla platser för att sända
upp enorma ballonger ("stora som globen"). Jag vet inte vad det går ut på.
Något slags forskning iaf. Varför just Karlsborg, kan man fråga sig.
Joacim