Djurrättsmysticismens sanna natur

---------- Forwarded message ----------
 Date: Mon, 4 Aug 2003 02:20:54 +0200 (CEST)
 From: Joacim Persson 
 To: debatt@vgt.se
 Subject: replik

Djurrättsmysticismens sanna natur

 Undertecknad påtalade för en tid sedan en motsägelse i den förkunnelse som
 sprids av den alltmer påtagligt felbenämnda djurrättsrärelsen. Man åstår
 sig tycka om djur så mycket så, samtidigt som man uttryckligen vill
 förbjuda husdjurens biotoper, vilket förstås leder till att djuren i fråga
 förintas som arter och underarter och knappast vore särskilt snällt mot
 dem. I biologisk mening går livet ut på en enda sak: kopiera gener. Det
 "grövsta våld som kan utövas mot en varelse" är inte att avliva den. Det
 värsta man kan göra är att dessutom utplåna dess gener.

 Motsägelsens förekomst kan som sagt bara tolkas på två sätt: antingen har
 de inte alltför mycket mellan öronen, eller så är de påtalade ondskefulla
 konsekvenserna de verkliga målen för rörelsen. Jag frågade vilka av dessa
 två tolkningar som är den rätta. En representant för organisationen Djurens
 Rätt bedyrar nu den 29 juli att det inte är ondska som driver dem och
 därmed är frågan besvarad.

 Med detta avhandlat uppkommer genast frågan om varför de är som de är.
 är det månne den ensidiga kosten som inverkat menligt på själsförmågorna?
 "Man blir vad man äter" sa Nietzsche, började experimentera med vegetarisk
 kost och slutade mycket riktigt sina dagar på hospitalet, som en "grönsak".
 Jag tror han var han på rätt spår men hade fel i någon detalj och ber att få
 återkomma senare med en utveckling av denna tanke.

 Vad gäller begreppet symbios bör det kanske påpekas att det är ett
 förhållande mellan två (eller flera) uppsättningar gener, vilka samverkar
 över organismgränsen. Att den ena arten äter den andra saknar relevans så
 länge generna får lättare att överleva. Egentligen räknas även parasitering
 som symbios, vilket det dock inte är frågan om här -- djurhållning är en
 klockren mutualistisk symbios.  Det finns i naturen betydligt sällsammare
 exempel på symbios än husdjur och människor, vilket f.ö. inte heller det är
 unikt för vår art.

 Joacim Persson